Lägret 2004

Så var det då äntligen klart att starta avresan mot Värmland och vårt årliga kennelläger. Alla tre bilarna var packade till bristningsgränsen med kläder för alla väder, diverse utrustning, barnen, hundarna och oss själva.

Vi hade sedan en vecka huserat Mrs Lynn Constable från Orlando, USA, samt Sylvia och Menno från Amsterdam, Holland. Vi var alla väldigt exalterade över att äntligen vara på väg. Lynn hade naturligtvis helst sett att hennes sju weimaraner hade kunnat vara med men var glad över att ha sett sin första långhårsweimaraner “på riktigt”.

Vi anlände till Bergslagsgården på söndag eftermiddag och blev överraskade över att så många redan var på plats inklusive viltspårsdomaren Anders Pettersson som konstaterade “du vet ju hur det är, det är lika gott att sticka ut å lägga en hoper spår redan ikväll för alla är väl lika heta som vanligt på att komma igång imorgon”.
Gemensam samling var ju inte förrän måndag lunch. Kul!

Utdelning av- och installation i rummen i stugorna samt övriga bestyr med vilt mm gjorde att gruppindelningen och veckoprogram inte delades ut förrän på måndagen.

Måndag.
Tidig väckning för frukost. Vid 10.00 hade alla kommit så vi samlades på uteplats för genomgång. Alla hälsades välkomna, både på svenska och engelska, och sedan presenterade alla sig och sin / sina hundar.
Gruppindelning där vi kör en grupp med unghundar och “rookiehundar”, grupp 1, samt en grupp 2 med hundar som är erfarna. Det blev drygt 10 hundar i vardera grupp. Vår erfarenhet är att alla ekipage får mest ut av träningen om hundar som är på ungefärligt samma nivå går ihop.

Vi var klara lagom till lunch och efter maten åkte grupp 1 till skogen för att träna viltspår. Grupp 2 tränar släpspår med kanin och hundarna får också prova släpspår med räv. Efter det kör gruppen träning på apporteringsruta.

Domare Anders som i alla år gått under namnet “BlodAnders” tog med sig de första ekipagen till skogen för att gå träningsspår.

Grupperna tränade tills återsamlingen 18.00 då grillen tändes på “halvön”. Gemensam middag bestående av grillad karré, potatissallad, grönsallad, bröd och dryck. Under kvällen lär alla känna varandra bättre, summerar första träningsdagen, utbyter träningstips, berättar om dråpliga situationer som hänt under dagen. Det var en härlig kväll / natt med “gött tjöt” och många skratt.

Tisdag.
Upp tidigt, snabbfrukost, och sedan kör grupp 1 till skogs för släpspår med kanin. En underbar syn är när lilla Ilot, en långhårskille på knappt 4 månader, tar kaninen som nästan är lika stor som honom själv och släpar ut den ca 20 meter till vägen. Ilot har lite ragg men svansen går som sjutton och ögonen är svarta när han stolt levererar kaninen till husse som står tårögd och väntar.

Grupp 2 tränar vattenapportering vid öppenklassvattnet. Vid återsamlingen till lunch är alla taggade för fortsättningen. På eftermiddagen kör grupp 1 vattenapportering vid unghundsvattnet och grupp 2 kör viltspårs träning och apporteringsruta.
I all träning används riktigt vilt och inför lägret införskaffades 40 st kaniner, 35 st trut / mås, 1 st räv, massor av blod och klövar.

Under dagen går sex hundar viltspårsprov, fem i anlagsklass ( två med HP ) och en i öppenklass. Alla anlagare klarar sig och “Arja” får ett förstapris på ökl. “Samba”, 14 månader gammal, går anlagsklass. Rolf går med hunden som tar an spåret mycket bra. Första och andra vinkeln fungerar utmärkt och Samba gör ett mycket fint arbete. Vi kommer fram till vinkel 3 som går åt höger ( skulle det visa sig ) och Samba går ut 90 grader åt vänster. Jag följer naturligtvis med Samba, nöjd över att även denna vinkel sitter klockrent. Efter ca 30 meter STÅR SAMBA PLÖTSLIGT!?! Jag vänder mig om och ser BlodAnders som bara ler. Samba löser ståndet själv och går tillbaka till vinkeln, tar an spåret igen och går ca 5 meter innan hon står igen! Mycket elegant och stramt. I nästa sekund flyger en orrhöna upp precis bakom en sten en halvmeter framför Sambas nos. Samba blir “heltokig” och vill naturligtvis gå efter hönan, hon har ju aldrig haft “riktig” fågel i nosen förut. BlodAnders skrattar gott medan jag känner att det är en jäkla tur att man använder lina på spåret. Nåväl, efter att Samba (och jag) lugnat ner oss lite så fortsätter vi på spåret och fjärde vinkeln går utmärkt och då står Samba igen vid en stor, hög sten. Mycket stramt stånd och hon är så vacker där hon står. Nu är jag bättre förberedd och kommenderar Samba att resa och upp flyger fem, FEM!!! orrar. Det är två tuppar och tre hönor. Samba blir så förvånad så hon spontansätter sig och tittar efter fåglarna. Jag är oerhört stolt för det fina fågelarbetet hon utfört och vänder mig till BlodAnders som ler och säger, “Jadu Rolf, det kan man nog kalla störning i spåret”. Jag är tacksam för att det inte var så långt till klöven nu för Samba hade definitivt tänt till på fågel. Den kraftiga störningen som Samba hanterar bra gjorde att hon fick ett HP på viltspåret.

Efter middagen ägnades kvällen åt individuell utställningsträning innan Pelle Agorelius från Saxhytte gård dök upp och berättade om sig själv och sin verksamhet. Det var många förväntansfulla deltagare som somnade gott efter en hektisk dag.

Onsdag.
Tidig avfärd till Saxhytte gård för grupp 1. En heldag med fågelträning stod på programmet.
Grupp 2 var kvar i omgivningarna och tränade vattenapportering, släpspår samt viltspår. Dessutom gick 3 hundar viltspårsprov. Arja fick sitt tredje förstapris, passande nog med HP, så Annika firade stort på kvällen Arjas championat.

Grupp 1 anlände till Pelle tidigt och vi började träningen med att Pelle tog en hund med sig ut på ett fält tillsammans med hundens förare. Pelle hade väskan “full” av rapphöns och tränade “sitt vid uppflog”. Han körde igenom hela gruppen individuellt och för dom flesta hundarna var detta första gången någonsin som dom hade riktig fågel i nosen. Man kan konstatera att varenda hund visade ett mycket stort intresse för fågel och att de flesta var “sjövilda” till en början. Varje hund fick den träningstid och antal fåglar som behövdes för att dom skulle fatta att vi gärna ser att dom sätter sig då rapphönan flyger iväg.
Efter lunch åkte vi ut på “riktiga” fält. Det skulle finnas mellan 200 - 300 rapphönor i, och runt, träningsfältet. Även nu tränades hundarna individuellt. Alla hundar hade naturligtvis långlina på sig som Pelle höll och så gick han ut på fältet med hundarna i tur och ordning tillsammans med hundens förare. Det var många som hade tårar i ögonen då dom kom tillbaka efter att ha sett sin hund stå för fågel för första gången eller som Benke sa: “vi har allt sett “Aragorn” stå tidigare men det är klart häftigare att se en rapphöna flyga upp istället för en fjäril som det var förra gången”.
Vi lyckades alla att finna fågel och det var med breda leenden vi åkte tillbaka till Bergslagsgården.

På kvällen var naturligtvis grupp 2 oerhört intresserade av hur det gått på fågelträningen så det blev mycket prat om stadge-, avans- och uppflogsträning. En lång diskussion var också om huruvida utplanterad fågel uppträder olikt vild fågel. Vi tror inte att den diskussionen gav något svar men intressant var den.

Ett antal viltspårsprov genomfördes under dagen med goda resultat.

Torsdag.
Idag var det grupp 2´s tur att sticka till Pelle tidigt. Grupp 1 ägnade dagen åt framför allt vattenapportering. Det var flera ur grupp 1 som slet bra på badkläderna under veckan då vissa hundar inte var speciellt sugna på bad och simning.

Upplägget på Saxhyttan liknade gårdagens och förmiddagens höjdpunkt var då Pernilla skulle följa med Pelle ut på första fältet med “Quasimodo” i en 60 meters lina.
Quasimodo satt snällt i kanten på fältet och Pelle tog över linan och lindade änden runt sin hand och bad Pernilla att skicka ut Quasimodo på fågelsök. Pernilla försökte säga “du kanske inte skall ha hela linans längd ute för det kommer att gå undan”. Pelle ler lite och svarar, “jag är van, skicka honom du”. Pernilla skickar iväg honom och ni som var med vet vad som hände, Quasimodo drar iväg som ett jehu och linan löper oerhört fort. Nu är det bara några meter kvar och så, SMACK, Pelle “flyger” ett antal meter innan han får stopp innan han utbrister, “ja, j-vlar, det var en stark en. Det är tur att man är bra försäkrad för jag tror att jag fick whiplash”.

På eftermiddagen åker vi till samma fält som dagen innan och träningen är likartad. Efter den ordinarie träningen berättar Pelle att det kan finnas rapphöns vid en bergknalle bakom fältet. Hela gruppen går dit och första hunden som, kopplad, går upp med sin förare bland lite ormbunkar stöter ca 25 rapphönor. Vi lägger några timmar där och alla hundarna får jättebra uppflogsträning då det är rapphönor “precis överallt”. Denna extraträning gör att gruppen missar middagen men vad gör väl det en dag som denna.

Även idag gick hundar viltspårsprov. För att se alla resultat kan du läsa Classic Dream´s annons i detta nummer av Weimaraner Nytt.

Fredag.
På fredagen är programmet alltid fritt. De som känner att de behöver finslipa inför lördagens och söndagens prov på eftersöksgrenarna gör det.
De flesta hundarna, och förare, är nu rejält trötta efter en veckas intensiv träning. Framförallt unghundarna brukar vilja sova bort det mesta av dagen.

På eftermiddagen kommer domaren i eftersöksgrenarna Lennart Karlsson med Birgitta Willhelmsson till oss.

Vi avslutar med en härlig grillkväll på halvön och delar ut våra tre Classic Dream´s tröjor i kategorierna valp, unghund och öppenklass. Tröjorna delas ut till någon i respektive klass som har gjort något extra under veckan. Det behöver inte nödvändigtvis vara något bra resultat utan kan också vara en belöning för bra arbete med sin hund, dråpliga situationer mm.

I år fick Tommy som har Ilot valptröjan med motivering: “För att ha kommit till lägret med en hund som bara är 4 månader gammal och med mycket positiv energi och bra träning lyckats få Ilot att hämta kanin i skogen, gå viltspår, simma och inte minst vilja bära fågel. Att Ilot dessutom stod klockrent för rapphöna gör bara tröjan mer välmotiverad.

Unghundströjan gick till Josefin med “Spirit” med motivering: “Josefin kom till lägret med Spirit som är en hormonstinn unghane med mycket egen vilja. Jossan har varit väldigt lyhörd och provat olika metoder, lagt mycket extra träningstid och har vunnit stor framgång med Spirit under veckan. Två förstapris på viltspåren under veckan visar att träningen gett resultat.

Ökltröjan gick till Miranda från Finland som har ökl hunden “Indi” och också unghunden “Mango” med motivering: “Miranda gör sig besväret att varje år, ensam, ta sig hela den långa vägen till kennellägret. Hon kommer som en solstråle och bidrager alltid positivt både som stämningshöjare och på träning och levererar också mycket fina resultat både under denna veckan men också under esten av året”

Lördag.
Prov i eftersöksgrenarna. Alla som skulle starta var taggade och vi började med släpspåren, unghund. 9 st hundar kom till start och efter släpet hade alla 10! 8 st ökl hundar startade och även här blev det goda resultat. På vattnet var resultaten mer blandade. Vid Lennarts, alltid lika uppskattade, genomgång av dagen var nog de flesta nöjda med dagen men det var allt en del som anmälde sig till söndagens prov för att “putsa” till resultaten.

Vid middagen hade Blod Anders sin trevliga genomgång av alla viltspårsprov som varit under veckan. Det var 8 st startande hundar i anlagsklass och alla klarade sig. Två fick HP under veckan. Det var 11 st öppenklassspår där det utdelades förstapris fördelat på 7 hundar. Här belönades två hundar med HP.

Söndag.
Samling till proven tidigt då söndagen är hemresedag. De som startade lyckades, med något undantag, förbättra sina resultat.

Efter städning av stugorna och lunch droppade så deltagarna av en efter en.

Under hemfärden kunde så Pernilla och jag börja summera upp årets läger, det femte i ordningen, och vi kan bara konstatera hur fantastiskt roligt det är att följa “våra” hundar från år till år. Att dessutom fånga upp nya valpköpare är väldigt inspirerande. Vi märker hur mycket träningstips och positiv respons deltagarna ger varandra under veckan. Väldigt många telefonnummer och mailadresser byts ut under veckan av folk som upptäcker att dom bor nära varandra och uttrycker en vilja att fortsätta träna tillsammans. Vi är också mycket tacksamma att få ha mer våra domare, BlodAnders och Lennart, från år till år.
Vi noterar med stor glädje att även andra weimaraneruppfödare startat lägerverksamhet under året. Det kommer den svenska weimaranern och uppfödningen ha stor nytta och stor glädje av.

Pernilla & Rolf mé resten…
Classic Dream´s Weimaraner